Saturday 11 August 2012

Dancing//With tears in my eyes

Going out in Gothenburg was probably one of the best/worse things I could have done.
Amazing, because the drinks were free, the sun was shining, the friends lovely and because it was the first 'going out'  night since me and my ex broke up.
Bad because it made me realize I don't WANT to kiss someone else but him yet, most men in clubs are sleaze bags and well... shots of cinnamon whiskey will make me feel like throwing myself out a window, no matter who buys it for me.
3 hours sleep and a massive family reunion in the sun later I feel oddly optimistic. Maybe it's the sun, the love I can feel from my extended family. Maybe it's the fact that my best friend in the world is flying over in a months time (!) or maybe it's the dry martini I had with my mum while watching sports (I never watch sports... What's wrong with me?) but I feel OK. Right now, I feel good.
I feel optimistic, lucky and brave. Silly and reckless and blessed. I feel like a fricking catch to be honest.


This totally has NOTHING to do with my favourite band tweeting me back after my road trip dvd-tips.

Nothing WHATSOEVER.
(I just love them so much. AND ALSO, dry martini. Yumyumyum).

3 comments:

  1. Den där känslan när det känns så vidrigt att kyssa någon annan, det går bara inte. Hur lång tid ska den här kyskheten hålla i sig? Jag vill komma till den punkten där jag ser andra och uppfattar deras signaler och kan även tänka mig att hångla upp en eller två. Och inte bara allting-Edward :S
    Men är så glad att läsa att du har haft lite glada tankar och kunnat le. Det finns hopp om att jag kanske också kommer dit nån gång. Kram

    ReplyDelete
  2. Det ar sa forbannat jobbigt. Jag VILL men samtidigt sa vill jag verkligen inte alls. Och det gor mig sa trott.
    Den dar glada kanslan var fin, om an tillfallig. I gar satt jag mest och tankte pa alla mina misslyckanden. Angest-deluxe.

    ReplyDelete
  3. men åh kram, jag skrattade högt igår åt en grej som hände på festivalen. Kl 12 på natten och jag skrattade högt. Tänkte sen att jag har tappat förståndet. men ändå, det var gött på något sätt. Dör av ångest idag med men det går att stå ut, en timme i taget. Men skickar lite festivalcraziness till dig och styrkekramar <3

    ReplyDelete